De landskapliga förutsättningar och intentioner för dem som planerade området har varit att skapa en bebyggelse i harmoni med den ursprungliga vegetationen. Radhusbebyggelsen är inplacerad i ett strikt planmönster. De befintliga träden som mycket medvetet sparats vid byggnationen gör området omväxlande, livfullt och vackert. De ger området en karaktär av hus i natur som är angelägen att bevara.

En av de stora kvaliteterna i området är just den äldre sparade vegetationen. Denna berikar på ett välgörande sätt marken mellan husen. Träden påverkar inte bara den enskildes trädgård utan är ett signum för hela området.

Området är relativt tätt bebyggt men de stora träden förtar intrycket av att husen ligger så tätt inpå varandra. Träden utgör en välgörande övergång mellan tomtmark och omgivande natur. Det blir en miljömässig försämring av området om de gamla träden avverkas. Därför är det viktigt att bevara de som finns kvar.

När området stod färdig 1962 fanns ett rikligt trädbestånd bevarat med stora träd av bl.a. tall, björk och ek. Under senaste tiden har en hel del träd fällts i området och trädbeståndet har minskat.

Man bör ha en mycket restriktiv inställning till avverkning av de befintliga träden. Krav på enskilda träds nedtagning måste grundas på dess dåliga kondition, som endast kan bedömas av fackman.

Tall (Pinus sylvestris) är det dominerande trädslaget av de ursprungliga träden i området. Dess betydelse för upplevelsen av området är viktig och därmed bevarandet av dem. Tallen är ett karaktärs- fullt träd och kan bli upp till 250 år, sällan över 400 år gammal. Den har små krav på näringstillgången och nöjer sig med magra sandiga, steniga och torra marker.

Tallens rotsystem är djupgående och kraftigt vilket bl.a. bidrar till dess stormfasthet. Tallens barr lever i ca 3 år vilket förklarar barrnedfallet på marken.

Nedfallande barr samt mindre grenar som tallarna släpper kan upplevas som skräpigt men det är tallens naturliga beteende.

Respektive tomträttsinnehavare ansvarar för träden på tomten. Det är viktigt att vi värnar om träden då de är en del av vårt områdes karaktär och bevarandevärde.

Alla entrégator har eller har haft en trädrad. Varje gata har fått sitt speciella gatuträd för att ge gatan karaktär. Förekommande arter är bl.a. prydnadsapel, rönn, björk och oxel.

På vissa entrégator saknas enstaka träd av olika skäl. För att bibehålla gaturummets vackra karaktär bör utgående träd ersättas med nya. Saknas flera träd på en gata eller om flera av träden är i dålig kondition bör man eventuellt gå samman gatuvis för att genomföra en total föryngring av gatuträden.

Den rikliga grönskan med stora träd är en värdefull kvalitet i området och bör så förbli. Med tanke på att det ursprungliga trädbeståndet minskat kraftigt sedan området byggdes bör en komplettering av träd på trädgårdssidan på sikt genomföras. Detta för att bevara en av områdets stora kvaliteter och dess karaktär. För varje nedtaget träd bör ett nytt planteras.

Följande arter kan rekommenderas; rönn, olika sorters hägg, bergkörsbär, häggmispel, kärrek och prydnadsapel. Dessa är relativt lätta att etablera och hör hemma i denna typen av mark och skogsmiljö. Fruktträd bör man avstå från p.g.a. den befintliga magra jordmånen. Man bör dock vara medveten om, att ett nyplanterat träd behöver många år för att nå sin fulla glans.

Områdets karaktär i sin helhet påverkas påtagligt av den enskilde tomträttsinnehavarens åtgärder på den karakteristiska vegetationen.

Fortsätter nedtagningen av träd riskerar området att bli en trädlös miljö och karaktären av hus i natur går förlorad. Området kommer att förlora sin särart och allt mer likna de områden som idag nyproduceras och där man ofta inte sett ekonomi i att spara befintlig uppvuxen vegetation.